≈

Landskapsmålningarna bär namnet VIRIDITAS; den livgivande kraften som sammanlänkar oss med marken. Allt är natur, vi människor ingår och tillhör marken. Vad marken behöver förmedlar den till oss i ett eget genuint tilltal om vi träder tillbaka och lyssnar. Men vi trotsar tillhörigheten, upplöser förbundet, istället för att närvara, samverka. Vi har ställt naturen utanför oss själva, i en omöjlig relation till oss. 

Samtidigt föder denna relation APORIA; ”I det omöjliga finns det möjliga”, som Jacques Derrida beskrev det. ”Aporia” är ett filosofiskt uttryck för motsägelse och för det ständigt rörliga och föränderliga. ”Aporia” berättar att relationer som tycks omöjliga, såsom mellan mark och människa, är samtidigt i ständig rörelse. 

Utställningens tredje bärande uttryck som jag vill luta mig mot är kvantfysikens ENTANGLEMENT. Verkligheten består inte av separata, oberoende enheter, utan allt är sammanflätat. Det finns inte någon absolut gräns mellan orsak och verkan, här och där, nutid och framtid -- allt är relationellt, dynamiskt sammankopplat. Utställningens installation med namnet ”Entanglement” är ett samarbete med modedesignern Hilda Landström Ferm.

≈

Hilda Landström Ferm (f 1998) är modedesigner och formgivare med ett särskilt intresse för konstruktion och hantverk. Hon har en examen i modedesign från Beckmans Designhögskola. Hennes design är lekfull och allvarlig och kännetecknas av skulpturala former. Hon är uppvuxen i Göteborgs norra skärgård och numer verksam i Stockholm.

Åsa Landström (f 1962) är ursprungligen från Norrbotten. Efter en verksamhet som arkitekt och formgivare arbetar hon på heltid som konstnär i Stockholm. Huvudsakligen med måleri och gärna tematiskt. Ett återkommande tema i såväl den tidigare skulpturserien ”Søren & hans vänner” som nu i måleriet är myntat av den danske filosofen Søren Kierkegaard, ”en omvänd omvårdnad av vårt inre”.

‍ ‍

Samtal: 18 jan kl 13.15–14.00

Finissage: 1 febr 13.00–17.00 

Öppet: tors–sönd 13.00–17.00 

Övrig tid enl överenskommelse: 

asa@asalandstrom.se  

070-653 11 80

Det fanns en tid då man trodde att jorden var platt och att en kupol inneslöt himmel och jord.

Ovanför den bodde gudarna och den nederbörd som föll över jorden.

Gränsen mellan ”det övre vattnet och det nedre vattnet” -- det som höll allt samman -- kallade man firmamentum, ”det som stärker och stödjer”.

Nu vet vi att jorden är rund.

Men vad är himlen?

Är den också en annan men fortfarande en plats där de döda blir levande?

När närstående har dött har de slagit ner i mig, blivit en del av mig, som om vi finns i samma andetag.

Vad är förresten det vi kallar själen?

Är det vår upplevelse av att vara en person?

Eller är själen de avtryck vi sätter i andra människor före och efter döden?

Avtryck. Mark med tunn röst.

Som andetagen, molnbildningarna, på himlavalvet.

Naturens beståndsdelar består också jag av.

Vi hör ihop.

Under ett år släpper en normalstor björk ut lika mycket syre som jag under ett år behöver för att andas.

Det hänger samman alltet, det finns ett firmamentum fortfarande.

Det står aldrig klart innan vad jag gör, vill fånga.

Först när bilderna är samlade ser jag att jag skulle vilja att mina målningar var en pausering i tiden.

Ögonblick och en vila. Även om de är smärtpunkter.

Åsa Landström dec 2024